På böljan den blå

har jag varit i helgen. Det var nämligen dags för Ostindiefararen Götheborg att anlända till sin hemmahamn. Mamma och pappa var nostalgiska för de var ju och kollade när hon for i oktober 2005 när jag var precis "ny" och nu fick jag vara med och fira hemkomsten. Vi hade fått en inbjudan av familjen Östlund att hänga med ut med deras segelbåt - och kors vad det vimlade (inte av segel) men väl av båtar denna dag. Helt otroligt nog (varken vi eller Östlunds är kända för att vara först...) så var vi några av dem som kommit iväg tidigast och vi hittade en jättebra holme att lägga till vid för att spana när Götheborg gick in mot hamn, precis där som den förra ostindiefararen så snöpligt sjönk för 250 år sedan.

Det blev lite väl högt ljud när hon firade av kanonerna...

Efter att ha välkomnat Götheborg så begav vi oss ut på seglats, men mest fick vi gå för motor eftersom det var nästintill vindstilla. Jag hade bästa platsen i aktern, fastspänd i en cykelstol och med underhållning av den vana matrosen Klara.

På eftermiddagen la vi till i gästhamnen på Rörö, i norra skärgården. Där blev det premiärdopp i havet, 19 grader varmt och härligt efter att ha "geggat" lite i sanden.

Tusen tack till våra seglande vänner för en uppfriskande dag på havet! Det gör vi gärna om.

Finvädret har än så länge bestått, även om det verkar bli lite svalare nu. Jag har lekt med kompisar på öppna förskolan och imorgon bär det av till Falköping för återbesök hos Sofia och Hanna. Sedan blir det utflykt med öppna förskolan (ännu en båttur) till Älvsborgs fästning på torsdag och en tur till farmor Lilly i Kortedala på fredag. Ingen rast och ingen ro inför semester med farsan och canadensarna nästa vecka.

Saltstänkta kramar från en imorgon 11-månaders badbabe